Memo är såld och hjärtat värker. Min mor undrade varför jag lät ledsen, borde jag inte vara glad? Svaret är att jag är både glad och ledsen. Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle komma till den här dagen och det har gått så fort så jag har inte riktigt hunnit med själv. Varken huvudet eller hjärtat har vant sig vid tanken att min älskade Memo kommer flytta för gott. Jag bestämde mig i onsdags och la ut annonsen i torsdags. Idag är det söndag och om han går igenom besiktningen så åker han på torsdag... 1 vecka från början till slut.

Det roliga är att han kommer få det fantastiskt! Jag känner verkligen att han kommer få ett bra hem och att han kommer bli lika älskad där som han är här - annars hade jag sagt ifrån. Kommer det bli liiite pinsamt om veterinären friskförklarar honom och jag gråter floder? Om vi skriver kontrakt och jag gråter så jag får hicka? Om han ska lastas i någon annans transport och jag står dubbelvikt och bölar som en bebis? Liiite pinsamt kanske, men jag kommer att gråta, det lovar jag!

Marcuuuus är hemma, och mor & far också givetvis! Vilken härlig resa dom har haft och vilken suverän fotograf Marcus har blivit. Jag är mycket imponerad. Jag fick lite presenter också: 2 dukar, kryddor och en massa biltong (torkat kött som jag verkligen älskar)! Bäst är iaf att ha min kära son hemma igen. <3