Dagarna bara rinner iväg för mig...

Vart tar tiden vägen? Det känns som om jag gör 1,000 saker men att tiden bara säger sviiiisch, så är dagen förbi och det finns så mycket kvar att göra. Lite frustrerande kan jag lova. 48 timmar per dygn vore önskvärt!

Danai har åkt ner till Karlstad och vidare till Västervik för att vara hästskötare åt Filip Ågren som tävlar i helgen, så Marcus och jag är hemma ensamma. Där nere har hon lyckats bli sjuk - igen (för ca 10e gången i år)! Filip vann iaf dagens högsta klass så jag antar att det firas däre nere ikväll!

Danai & Filip i Vetlanda

Jag blev kontaktad av en gammal bekant i Grekland som undrade om Danai skulle vara intresserad av att medverka i en film. Filmen ska handla om en svensk tjej som åker ner till Grekland och förälskar sig i en grekisk kille, deras språkförbistringar osv, osv men mer om det om det blir av framöver. Kul som tusan att få erbjudandet om huvudrollen iaf!

Idag tog jag mig iaf tid till min enda kvarlevande fåfänga: mina naglar. Med tanke på hur mina händer ser ut på undersidan så är det väl lika bra att de iaf ser drägliga ut på ovansidan. Iof så anväder jag mina händer som "verktyg" så det kanske inte är så skumt att de ser välanvända ut)! Haha!

Efter att det var avklarat så bestämde jag mig för att ta lite time-out och käka lunch med min kompis Fia, något som vi försöker göra lite då och då, men det var flera månader sedan sist. Jag styrde min mycket dyrt nyservade och nybesikatde lilla Merca mot Hedemora. Strax utanför Avesta började det knacka som tusan i bilen. Jag stannade o kollade men såg inget. Jag fortsatte lite till, bilen började knacka igen så jag stannade men näää... Såg inget. Trevlig lunch med Fia och vidare hemöver. Jag hade knappt hunnit utanför Hedemora när det började knacka på nytt och jag spårade det till höger bakdäck (ungefär). *Suck* Jag stannade, hoppade ut, sparkade lite på däcket (vad mer skulle jag göra??) och tyckte att det satt lite "löst" fast alla muttrar satt fast. Jag körde vidare med höger backspegel vinklat neråt och såg att det wobblade ordentligt, så slutligen så stannde jag för gott strax före Garpenberg o ringde killen som hade servat den. Han hoppade i bilen och hämtade mig och Mercan med släp. Undrar vad det nu kan vara?! Jag haaaatar biltrassel, för jag fattar ingenting av sånt och det retar mig. Åkdon ska tankas och köras, inte strula! Grrr...!!!!

Nu står den en kastrull på spisen och puttrar och doften är enastående. Det blir älggryta ikväll till mig och Marcus. Inte precis sommarmat, men med dagen "höstrusk" så kändes det som en gryta passade ganska bra.