Forntida historier, del #1

Idag har jag haft riktigt roligt. Jag fick hem en stor kartong med foton igår och halva dagen har gått åt till att gå igenom allt. Oj va mycket roligt jag har hittat!

När jag var 6-7 år så började jag rida på ridskola i Grekland. Det fortsatte varje vecka under de kommande åren, ända fram till den 29/8 1975, för då fyllde jag 12 år och fick min första egna häst!

Hästen hette Fatan och var en arabhingst, ridskolehäst och fd tävlingshäst (galopp, inte hopp). Han hade tyvärr attackerats av en annan häst och blivit biten över mankammen och såret läkte aldrig, utan varade och var allmänt äckligt. Grekerna ville inte rida honom på lektionerna, för de tyckte han såg så läskig ut, så ridskolan sålde honom till oss och jag minns att han kostade en månadshyra i inköp. Det var den lyckligaste dagen i mitt 12-åriga liv!

Kärlek läker alla sår och så var även fallet med Fatan. Efter bara några månader så var såret borta och han hade nog aldrig varit så fin i hela sitt liv.

Jag spenderade varje helg i stallet, samt så många eftermiddagar som jag fick, och trivdes som fisken i vattnet. Vi brukade galoppera runt hela anläggningen barbacka, utan sadel eller träns och bara styra med knäna. Varje lunch så red jag och en kompis upp till en taverna och knöt fast hästarna i ett träd medan vi åt. Jag minns att jag fick 100 drachma och det räckte till en souvlaki med pomme frites, en coca cola, en vitkålssallad och även en chokladbakelse som vi tog med oss tillbaka till stallet.

Fatan var allt för mig under de närmaste åren och jag lärde mig massor tillsammans med honom. Vi lekte, vi busade, vi hoppade och vi galopperade med vindens hastighet. Härliga år!

Fatan