Klarsgården

Klarsgården
Min underbara gård

torsdag 3 november 2011

Forntida historier, del #3

Att växa upp i Grekland var väldigt annorlunda från att växa upp i Sverige. Här är några episoder som jag minns från min ungdom:

På den "gamla goda tiden" så fanns varken hästtransporter eller hästlastbilar (det gör det givetvis nu). När vi skulle iväg på tävling så lastade vi alla tävlingshästar på flaket av en öppen lastil, surrade fast dom rejält och rullade iväg. Vi var alltid några tjejer som åkte med hästarna på flaket och jag kan lova att vi gjorde stor succé när vi färdades genom Aten! Ett par blondiner på en lastbil med kanske 10 hästar, det var en syn det.
En dag när jag red på ridbanan så kom Manoli, en vuxen "stallpojk", och börjad tjafsa med en engelska som hette Denise som red sin häst strax intill mig. Från vad jag förstod så hade hon klagat till stallägaren på hästens undermåliga skötsel och mockning. När han vände sig för att gå därifrån så sa hon "na" och gav honom en mycket grekisk gest där man slår baksidan av handen mot det andra handen - en mycket ful gest. Han såg aldrig gesten, men hörde hennes "na" i samband med gesten och vänder sig, rusar mot Denise och sliter ner henne från hästen. Han tar hennes dressyrpisk och börjar slå. Han slår och slår och jag minns hur jag satt och skrek åt honom att sluta...
Stallägaren, som var som en extrapappa för mig, gav inte Manoli sparken märkligt nog och jag frågade honom hur det kunde komma sig. Trots att han var gift med en engelska och lite mer "västerländsk" än många andra grekiska karlar, så förklarade han för mig att en kvinna aldrig får göra så mot en man. Aldrig!

Vid ett annat tillfälle, så kom jag åkande på min moppe upp till stallet och ser stallpojkens10-årige son med en liten húndvalp. Han hade lagt en snara kring valpens hals och svingade den runt, runt i luften. Där såg jag rött! Jag kastade mig av moppen och flög på grabben och brottade ner honom på backen och fick loss den nästan livlösa valpen ur hans grepp. Tack o lov så kom jag i sista stund, och valpen överlede och adopterades av en engelsk familj som hade en häst i stallet. Jag vill inte ens fundera på hur det hade gått annars.


Jag kommer ihåg en idiot som hade ett vackert svart fullblodssto på ridklubben. Han var amerikan och hette Van och använde alla medel för att få hästen att hoppa. Jag minns hur han satte upp en wire 1-2 dm över hinderna för att få hästen att dra in benen. Hästen blev mer och mer stressad, var täckt i svett och lödder, men hur hon än gjorde så kom hon inte undan. Han använde dessutom ett ridspö som var batteridrivet och gav hästen elektriska stötar. Jag kommer inte ihåg vad hästen hette, men hon hade nog de sorgsnaste ögon jag någonsin sett på ett djur!

Hästar i Grekland bor i sin box. Det finns helt enkelt inga hagar. De spenderar 23 timmar om dygnet i sin box, alla timmar på dygnet förutom den timma de rids. Är det konstigt att de blir vävare, luftsnappare, aggressiva osv? Det har hänt många gånger under årens lopp att jag har blivit ombedd att försöka hitta en häst till den ena eller den andra i Grekland, men det skulle jag nog aldrig göra.

Nu var det här några episoder som var lite annorlunda och en del kanske lite mindre roliga, men för det mesta så var det fantastiskt i Grekland!



.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar