Stackars lilla mig, eller hur?

Känner mig som ett litet barn, med feber, frossa och total avsaknad av ork. Är det inte i den här situationen man ska ha någon som smeker en över pannan med en kall trasa? Kokar en kanna te och breder lite ostsmörgåsar som man får äta i sängen? Någon som tycker synd om en? Någon som passar upp på en och bjuder på soppa? Jo, i en perfekt värld kanske, men inte på Klarsgården.

Jag var uppe imorse och släppte ut kusarna som vanligt. Släpade mig tillbaka till huset och uppförsbacken till kåken kändes som Mount Everest. Tillbaka till sängen och där har jag legat precis hela dagen och hoppats att febern ska ge sig, men icke sa Nicke. Katterna var iaf mycket tacksamma över min höga feber och rullade ihop sig tätt intill mig under duntäcket.

På kvällskvisten började kroppen klaga på att ha legat stilla för många timmar och jag jag gick ner till stallet. Bästa Nina var där och vi hjälptes åt med de sista omockade boxarna och tog in kusarna. Låter ju som ett enkelt litet uppdrag, men jag blev helt matt!!! Att det dessutom hade snöat 3-4 cm var verkligen onödigt. Fy tusan för APRIL!

Och vipps så försvann hundskiten i trädgården!

Nu har vi jonglerat lite med tävlingsprogrammet och vi åker inte till Drammen/Norge, utan åker till Mora istället. De har intressanta klasser för Tango (2 st 1,30) och dessutom tävlar ju Tango gratis i Dalarna 2012.

Kolla vad jag hittade idag. Så här ser rankingen ut just nu bland alla D-ponnyer i hela Sverige! Häftigt! Klicka för att förstora.

Nu ska jag gå och lägga mig igen och hoppas, hoppas att jag är pigg och kry imorgon!