Ack du bortglömda blogg!

Kära vänner, ibland kommer det saker emellan - i det här fallet råkar det vara livet i allmänhet. Det är lite körigt så här på våren med allt som händer och sker: jobbet, gården, familjen, djuren och allt annat. Jag har iaf hunnit klippa gräsmattan 1 1/2 gång (1/2 var igår när soppan tog slut i gräsklipparen). Nu har jag en intressant kreation med korta delar och lite mer vildvuxna delar.

Så HÄR kommer det se ut framöver!

I onsdags var jag iväg till Borlänge på "Business Start" som vanligt, och det var avslutningen på resan och hade ämnet "Presentation". Vad vi skulle göra var att ställa oss upp framför gruppen och framför en kamera och göra en presentation av våran affärsidé på 3 minuter. Låter det enkelt? Jo,det är det säkert ... för andra. För mig så var det fruktansvärt! Jag kände total panik, händerna skakade som asplöv och jag var helt beredd på att springa ut gråtandes ur konferensrummet! Jag är inte blyg, men att stå upp framför folk och framför en kamera är nog det värsta jag vet och får mig att vilja lägga mig ner på golvet och gråta och spy. Hur gick det då? Mnja, det märkliga är att när vi sedan granskade filmen så var det inte så gräsligt som jag trodde/kände. Skumt. Om 2 veckor så är det nästa steg och då ska jag göra en presentation av min produkt och min affärsidé på 20 minuter + 15 minuter frågor framför en beslutsgrupp som ska avgöra om jag får vara med upp till nästa nivå - Business Lab. Om det finns en gud så får jag iaf sitta ner!!!!

Idag hade vi hoppträning här på gården med Ulle och det gick superbra för alla ekipage som alltid. När vi har hoppträning så använder vi faktiskt helt vanliga hinderstöd och bommar till skillnad från vissa ospecificerade andra. Ser det här farligt ut? Svar: JA! Undrar vad som hade hänt om en kuse råkade få in ett ben i stolsryggen eller trampade igenom ett stolssäte. Otroligt korkat och dumdristigt enligt min högst personliga åsikt.

Helgen är här, men för mig innebär den bara en massa jobb. Jag ska sitta bänkad framför datorn hela dagen imorgon och försöka komma ikapp med allt. Min största förhoppning är att Danai är pigg och frisk nog att släppa ut hästarna någon morgon. Det känns som om jag har släppt ut gänget varje morgon i många veckor nu... *gäsp*

Nu ska jag mysa framför TVn en stund och sedan är det sängen som gäller. Toktrött är bara förnamnet!

Ha en underbar helg mina kära vänner!