Batterier på laddning

Igår somnade jag väldigt tidigt efter en god middag, och vaknade därmed innan tuppen idag. Istället för att titta på klockan, vända mig och somna om så gick jag upp och satte fart på dagen.

Eftersom jag inte är hemma så finns det inga djur, inga ungdomar och inga måsten och jag har bara mig själv att rå om. Vilken befriande känsla och något som jag inte har känt på flera år tror jag. Jag är full av energi men är inte redo att åka hem. Inte ännu. Jag väntar på att jag verkligen vill tillbaka till mitt liv, och det gör jag inte än.

Vad ska jag göra idag då? Jag har redan tagit en ovanligt lång dusch och ätit en rejäl frukost. Jag tror att jag ska ta en lång skogspromenad i blötvädret och sedan fortsätta med det jag håller på med, dvs ingenting som jag inte vill göra. Mysa, läsa och känna efter hur Catrine mår. Det enda jag vet helt säkert är att jag inte är redo att sätta på min mobil ännu, för det är bland de största handbojor jag har!

Min älskade mor är en klok kvinna och detta kom på email idag:

Vi styrs av så många MÅSTEN här i livet, både positiva och negativa. Räkna alla MÅSTEN, dividera med 2 och ta bort den ena hälften!

Det betyder också att lära sig att säja NEJ. Det är något som är svårt och kanske tar många år att lära sig. Men det går att göra. Säj ibland NEJ även till sånt som är roligt, men gör att man har mindre tid för sånt som betyder mer, och mera tid för sånt som man INTE MÅSTE göra!

Vi har bara ett liv, och det är förvånansvärt kort, vilket man upptäcker när man är i "nerförsbacken".
Tänk på vad som betyder mest i livet, och säj inte NEJ till det som är allra viktigast.

Det är tänkvärt!