Tonåring eller tonårsmamma?

Att vara ensamstående mamma till 2 tonåringar är inte helt lätt och smärtfritt, men vet ni? Jag tror faktiskt att det är svårare att vara tonåring än att vara tonåsmamma till syven och sist... trots att det inte känns så alla gånger (från min synvikel iaf).

Idag träffade jag en annan tonårsmamma och vi snackade lite om Avesta, ungdomarna som rör sig i trakten, vad som händer och sker i våran lilla stad. Det var ett upplysande samtal och samtidigt mycket skrämmande. Jag måste nog inse att jag har levt (och uppfostrat mina barn) i en skyddad verkstad. Går det verkligen till så som hon säger i denna lilla sovstad? Alkohol, cigaretter & droger... ända ner bland barn i högstadiet?! Kan det vara sant? Ungdomar som kommer till skolan fulla te?? Jag är lite chockad vill jag lova, men samtidigt så inser jag att hon vet vad hon talar om. Jag känner mig lite mörbultad just nu.

Jag är inte korkad och jag vet en hel del, och faktiskt ganska mycket då mina barn berättar för mig hur saker och ting ligger till bland sina jämnåriga. En av de mest upprörande sakerna jag har hört är hur föräldrar ser på tillvaron - typ inte alls. Föräldrar festar i sin egen takt och låter sina barn dricka sprit osv, helt utan konsekvenser. OJ! Det finns inte i min värld vill jag lova, och jag kommer inte släppa taget om mina ungdolmar och låta dem fara runt vind för våg. Ja, jag kommer vara en dryg tonårsmamma, men det är 100% av kärlek och kanske kanske de kommer tacka mig i sinom tid. Det får tiden utvisa.

Mina tonåringar förstår det inte nu, men jag skulle lätt gå igenom eld och vatten för deras del. Jag skulle enkelt ställa mig framför dom när ett lejon gick till anfall. Jag skulle sätta livet till för att rädda dom från ett framrusande tåg. Det finns ingen uppoffring som jag inte skulle göra, inga begränsningar överhuvudtaget faktiskt. Allt detta låter som en otrolig överdrift, men det är det inte - inte i min värld, inte alls.

Mina barn är inga änglar eller superpersoner, men jag hoppas att de har fått rätt grundvärderingar här i livet, för då har jag lyckats! De kommer göra sina egna misstag och visst är det synd att de inte bara kan ta lärdom av mina misstag... Men alla måste ju tyvärr göra sina egna! ;-) Om du ser mina ungdomar på stan så vill jag att du behandlar dom som dina egna. Är allt väl, så säg det till dom. Är det något problem så ring mig! Det kommer jag göra om jag ser ditt barn! <3