Vi tar det från början. Dagen började med ett besök på akuten i Avesta. Jag hoppade in på ett ben och blev imponerad av att jag knappt hann sätta mig innan jag plingades in till en sköterska. Vidare in i ett undersökningsrum och det dröjde inte länge förrän en läkare kom. Wow, nytt rekord och allt detta inom loppet av ca 30 minuter. Vidare upp till röntgen och satte mig i ett fullsatt väntsal. Gissa vem som blev uppropad först? MOI! Ok, dags att köpa en trisslott tänkte jag!
Sedan började den lååånga väntan som jag hade förväntat mig från början. Jag blev sittande i timtals nere på akuten tills läkaren äntligen hade tittat på mina röntgenplåtar. Han verkade dessutom tycka att det var bra nyheter att inget var brutet, utan "bara" ledbandsfästena som hängde och dinglade, men de hade iaf inte gått av. Ska jag alltså dra en djup suck eller hoppa upp och ner av glädje?
Väl hemma var jag helt slut, kände mig uttömd, hungrig och matt... och där försvann den dagen!
Nja, dagen var väl inte riktigt slut faktiskt. Medan jag och Marcelos satt och åt en fantastisk indisk middag bestående av Kyckling Garam Masala, Raita, Naanbröd och Chilipotatis, så ringde telefonen. Gaaaah, jag hade visst ett gäng hästar (5 st!) på vift. Det var bara att linda den onda foten, ringa till grannarna för att hjälpa till och kasta oss iväg. 2 hittade vi ganska omgående och vi lyckades få in dem i hagen, men 3 st återstod.
Även dessa 3 rymlingar hittades inom sinom tid och strax innan det blev becksvart dessutom! Ordningen var återställd och jag linkade tillbaka in ni huset med en fot som knappast blivit bättre efter kvällens strapatser över diken och ängar.
Jag tror bestämt att jag avrundar denna dag med ett par värktabletter nersköljda med lite vin. Känns som en bra kombination i skrivandets stund....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar