Livet på Klarsgården: Klagomål, klagomål

Jag förundras över hur mycket klagomål jag har fått för att jag har skippat bloggen de senaste månaderna, så nu ska jag (försöka) skärpa mig en tid framöver. Egentligen så är det väl varken tidsbrist eller brist på nyheter som har gjort att jag dragit mig tillbaka, snarare bristande inspiration. "Att tala är silver, men att tiga är guld" heter det ju. Har man inget vettigt att komma med så kan man med andra ord hålla tyst. ;-)

En kortfattad uppdatering om med liv just nu:
Trots att jag inte sökt dessa jobb, så landade 2 jobb i mitt knä... samma dag dessutom. Lärarvikarie i Avesta (Miroi) och personlig assistent (Vikan) i Falun. Trivs jag? Som fisken i vattnet på bägge ställen. Hur kul som helst och jag jobbar sanslöst mycket, samt försöker hålla huvudet över vattenytan med allt annat jag pysslar med. Det funkar ganska bra (för det mesta).

Förövrigt så har Icci precis fyllt 1 år och är solstrålen i mitt röriga liv! Vi var på träningsläger förra veckan och hon är en riktig arbetsnarkoman. Hon spårade som ett proffs och missade inte en grej på uppletande (dvs leta reda på saker som man gömt i skogen utan att veta vad hon letar efter - SKITKUL!).

Det sista vi gjorde var att spåra lite kors och tvärs, dvs korsa varandras spår. Fick iaf full pott från tränaren! :-D

Film från avslutningsspårningen

Vi har däremot haft ett litet "aber" när vi kommer fram till träningsplatserna. När Icci blir förväntansfull så skäller hon som en tok i bilen, men det är som bortblåst. Det behövdes bara några liter vatten så tänkte hon om! Numera är Icci tyst som en liten mus... Hehe!

Mer då? Tja det fixas och donas här på gården och veden är inne. Det låter kanske inte som något stort och revolutionerande, men det är det! Helvete va mycket ved!!! Blir iaf inga problem att hålla värmen uppe i vinter.