Det blir inte alltid som man tror

Eftersom jag hade en ledig dag idag, så planerade jag en härlig långtur i skogen med Icci. Upp, rejäl frukost (mackor med makrill och Tabasco) och tog en titt i spegeln men insåg snabbt det hopplösa med att försöka få någon ordning på kalufsen. Herre min skapare va löjligt rufsigt mitt hår är nuförtiden, och det faktum att det är konstant elektriskt gör ju inte saken bättre.

Jaja, på med mina fula "hundbyxor", röd tröja och rosa jacka (urk!) och toppar med en keps och är snabbt på väg, det är iaf ingen som ser mig ute i skogen och prio #1 var ju faktiskt skogspromenaden. 

Jag och Icci hade en härlig tur och hon fick springa av sig rejält. 

På vägen hem kom jag på att jag var väldigt sugen på en läsk, men kunde ju inte åka upp till Horndal med min klädsel och hårstil. Nåja, macken i By var ju öppen och där springer man ju aldrig på någon man känner, oftast inga personer alls.

Jag svischade in, köpte en läsk och, kastade mig ut igen. Jag hade inte ens hunnit stänga bildörren. Preciiiis när jag skulle kliva in i bilen så kommer en okänd karl och hejar på mig. Hej sa jag och hoppade in, men han kom liksom efter och jag kunde ju inte slänga igen bildörren i ansiktet på honom. Det visade sig att han var från Avesta Tidning och undrade om jag hade några synpunkter på det faktum att bensinpriset har sjunkit och jo, det har jag förvisso. Vi snackade en stund och det blåste rejält. Jag kände hur mitt redan galna hår stod rakt upp i vinden, men visste ju att han aldrig mer kommer träffa mig, så wtf.

Just när jag trodde att det var över, vad gör han då? Jo, han plockar fram en kamera! Nej, inte idag, inte nu och INTE med denna utstyrsel och kalufs! Jorå, det blev foton och jag antar att jag hamnar någonstans i tidningen de närmaste dagarna. Coca-Colan var god, men inte SÅ god att det var värt detta!