Lite historik

Man önskar att man kunde ge allt: solen, månen och även stjärnorna. Tyvärr så är det inte riktigt så enkelt i realiteten. Solen & månen brukar jag kunna fixa på ett eller annat sätt när jag slår knut på mig själv... men stjärnorna är svårflirtade.

Innan flytten till Sverige så jobbade jag hårt (8-10 hr per dag) och hade dessutom ca 3 hr resväg till/från jobbet varje dag. Hur mycket tid spenderade jag med mina barn? Inte mycket. Jag jobbade hårt, hade en suverän karriär, hade råd med ett fint hus och hade en anställd som tog hand om huset och barnen så att jag hade tid att jobba och tjäna pengar – ett riktigt ”rat-race” . Träffade jag mina barn? Jo, 1 timma på kvällen då vi skulle göra läxor, barnen skulle äta/bada och vi skulle umgås. Allt detta med klockan på armen och stressad som tusan. Om vi hade bott kvar så hade jag kanske dött av en tidig hjärtinfarkt eller gått i väggen. Vad hade då hänt med oss? Tack o lov så fanns mormor & morfar där för att hjälpa till!

Jag sålde allt, hittade Klarsgården på Internet och flyttade hit för nästan 8 år sedan. Jag härstammar från Avesta, så det kändes helt rätt att hamna just här. Jag hade möjligheten och valet att skaffa mig ett nytt jobb och en ny karriär, men jag valde att finnas  tillgänglig för mina barn och jobba hemifrån. Det var mitt val och jag skapade min egen tillvaro. Lönen är inte precis vad den var innan, det ska gudarna veta, men det gav mig (och fortsätter att ge mig) så mycket som jag aldrig hade förr. Jag har numera tid att skjutsa/hämta mina barn till/från deras skolor och träningar. Jag har tid att baka och laga mat åt oss. Jag har tid att finnas till hands så som en mamma ska göra. Det är väl värt uppoffringen. Det snackades hit och dit när vi flyttade till Sverige om en ”rik man” som bekostade allt, men nix, det är bara moi!

Karl? Jo, det hade ju varit bekvämt med en man i livet, men jag valde att klara mig på egen hand. Det tog mig över 5 år och många dyra rättegångar att få ut skilsmässa och få ensam vårdnad av mina älskade barn. Bränd? Svar: Ja. "Bränt barn skyr elden" ;-)

Nu har vi bott här i nästan 8 år och mina barn har blivit ungdomar och är mer eller mindre självständiga. Jag behövs fortfarande till viss del som kock, serviceinrättning och bank, men absolut inte på samma sätt som tidagare.

Men vad är då nästa steg? Behoven blir större och kraven blir tuffare. Då är den stora frågan: Ska jag lägga ner den egna verksamheten och ta ett välbetalt jobb i t.ex. Borlänge eller Västerås eller kämpa på som tidigare? Frågorna är många, men svaren är få.