Klarsgården

Klarsgården
Min underbara gård

tisdag 2 augusti 2011

Morgon? Näää... Kväll? JAAA!!!!

Allt däremellan är bara jobb just nu, men jag har gjort enorma framsteg och det ger mig en stor kick! Ju mer jag jobbar, ju roligare är det faktiskt. Skumt, men sant. Jag är ingen "morgonmänniska" men fy tusan va duktig jag har varit den senaste tiden, redan direkt från starten på dagen.

När jag satte igång Outlook (eller vad det nu heter som laddar ner alla mina jobb-email) och såg att jag hade över 1,000 email i inkorgen så kändes det hela lite övermäktigt och jag vågade nästan inte ta tag i det. Har du känt så någon gång? Det är så mycket så man orkar inte ens titta för man kommer gå under? Svårt att förklara, men ganska överväldigande. Nu är jag iaf i full gång och det känns fantastiskt. Jag har kommit en bra bit på väg och har fortfarande kanske ca 400 email kvar. Jag ser ljuset i tunneln och har ångan uppe... :-)

På tal om morgon, så fick jag mig just ett gott skratt men fattade inte det roliga förrän nu ikväll (jag är ju som sagt ingen morgonmänniska) ,...men fnissar fortfarande trots att revbenen gör sig påminda. Äsch, va tusan, det är det värt om man kan skratta o må bra, eller hur! Livet är på tok för kort för att gå omkring och vara småsur! :-)

Danai och jag är på tu man hand, men det märks inte. Hon håller sig uppe på sin våning 2 trappor upp, så jag varken ser eller hör henne.

Lite grillat ikväll: Kycklingfilé, färsk majs & potatis i folie som ligger på kolen
Jag fick ett samtal från Marcus idag  från Sandared (efter påtryckning från mig via sms) som lät ungefär så här:
Marcus: Va ääääär de'?
Jag: Hej älskling, hur mår du? Kom du fram utan problem?
Marcus: Ja. Var det något mer?
Jag: Jo, jag undrade...
Marcus: OK, har inte tid just nu, så vå får höras!
Jag: Ja, men....
*Klick*
Hmmmm... och min otroligt snabba slutledningsförmåga säger mig att allt är väldigt bra där nere. ;-)

Det är svårt att klippa den där förbaskade navelsträngen mina vänner, men snart måste jag nog inse att jag INTE är centrum i mina barns liv längre och att de inte behöver mig 24/7. Alltså har jag lyckats skapa 2 individer som står på egna ben och det är en stor bedrift och har varit mitt mål, men ack va svårt det kommer att bli!!!

Syskon!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar