Min älskade "lilla" 3-åring Morris (Morpheus e. Marwin) som blev skadad för några veckor sedan har blivit sämre igen. FAAN! Allt gick så bra, Han fick pencillin i 5 dagar, såret rengjordes och läkte och han var inte halt alls, trots det djupa såret. Helt plötsligt så blev han blockhalt och såret började läcka var. Troligen en liten bit av pinnen kvar därinne alltså. *suck* När kära veterinären Anna kom igår och dopade honom så upptäckte hon att såret inte bara var 2 cm djupt, utan snarare 10cm!!! Nu sitter det en dräneringsslang fastsytt i såret och imorgon ska vi bestämma om han måste in på klinik eller inte. Stackars älsklingen!!!
Efter att ha pratat med min kompis Sussi när hon var här i förra veckan så tänkte jag faktiskt skriva ner lite små berättelser om mitt hästliv "från stenåldern". Lite om min första häst Fatan - en arabhingst som jag fick när jag var 11 år. Jag tänkte berätta lite om våran grekiska vardag som kanske inte är så vardaglig i Sverige. Kanske lite om min stora vackra och svarta Baron som skulle nästan ha dödat (och försökte göra det) för min skull. Det var där min kärlek till svarta hästar föddes dessutom... Det enda som jag måste göra innan dess är hämta hem mina fotoalbum från sommarstugan, för hur trovärdig är en berättelse om man inte har bildbevis? Fatan, Fury, Baron, Lucia, El Cid, Bach... Ja, nog finns det en hel del att skriva om.
Nu ska jag iaf ta alla 3 katter med mig och krypa ner. Vi får se hur det går...
Kanon jag vill gärna ha en upplaga av den berättelsen : )
SvaraRaderaVar rädd om dig