Innan vi flyttade till Sverige så jobbade jag hårt, vilket jag även gör idag, men på ett annat sätt. Under de sista åren i Grekland så jobbade jag som konferansansvarig på http://www.posidonia-events.com/. Jag jobbade alltså med en EN-DAGARS konferens i 2 år. Kan du förstå hur stort det var? Att jobba i 2 år för en en-dagars föreställning? Förvisso var deltagarna de största och rikaste skeppsredarna i hela världen. Förvisso var talarna på konferensen bland de mäktigaste politikerna i Grekland och andra världsdelar. Men jag hade bara EN chans och inget fick gå fel (vilket det inte heller gjorde, tack o lov).
Jag anordnade dessutom något som hette Posidonia Cup och var en stor seglartävling. En stor succé som fortsätter än idag.
Från att ha jobbat 8-10 timmars dagar så ska du lägga till 3 timmars restid till/från jobbet varje dag, så kan du kanske förstå hur mycket tid jag hade hemma med mina (då) små barn. När vi flyttade hit var Marcus 6 år och Danai var 8 år. Jag var lite som en hamster i ett hjul - jobba hårt, tjäna bra med pengar så att jag kunde ha en anställd för att ta hand om mina barn, så jag kunde jobba hårt... Runt, runt, runt!
De få vakna timmarna som jag var hemma var stressiga som tusan. På morgonen var der bara att få upp barnen, tänder skulle borstas och ansikten tvättas. På med skoluniformen och iväg till skolbussen. På kvällen var det, om möjligt, ännu mer stressigt. Läsa läxor, laga mat, snabbt bad och i säng. *pust* Helgerna var inte bättre då man skulle hinna med allt som man inte hann med i veckorna.
Från detta till Klarsgården!
En av de första roliga minnena från Klarsgården var när någon kom förbi och frågade efter mig. Vi hade kanske bott här i några månader. Marcus, då 6 år, sträckte på sig och sa något som "Tja, mamma är väl inne och bakar som vanligt"! Han var stolt som en tupp för att mamma var HEMMA! Ett nytt begrepp för honom vill jag lova,
Ett annat roligt minne var mina grannar. När jag stod med gummisläggan och slog ner nya
hagstolpar så dök en granne upp. Hon satte sig i gräset brevid mig och började snacka om allt och inget. Jag var ju fortfarande van vid att ha ett schema, kolla klockan och att ha tider att passa och hade liiiite svårt att bara lägga ifrån mig klubban. Som tur var så insåg jag att det var bara att sätta sig intill henne och ta bankärenden mm nästa dag istället. Ett nytt begrepp för mig!
Visst har jag det stressigt ibland och visst är det tufft att vara en ensamstående mamma med en gård av den här storleken. Men till syven och sist så föredrar jag 1000 gånger om att vara egenföretagare och finnas till hands för mina barn under de år som jag "har dem till låns". Snart nog har de egna vingar och inget behov av mig.
OJ, det blev ett långt inlägg,
men det är svårt att sammanfatta så många år och så många intryck!
Kram och tack för att du tog dig tiden att läsa hela vägen ner hit....
Erfarenheter gör oss till det vi är idag:)) Och jag tycker du är toppen:D Och du, är inte drottningen väldigt kort?
SvaraRaderaJag minns när ni flyttade hit och Danai kom ner till oss och tittade på hästarna och sa att hon kom från Grekland. Jag blev mäkta förvånad kan jag säga =D
SvaraRaderaSen tyckte jag att det var så himla roligt att du (men jag visste ju inte då vem då var eller såg ut) rustade upp alla uthus och lade nya tak osv och bevarade de gamla byggnadena.
Men jag är inte direkt den som springer till folk med "välkommen-hit-kaka". Men välkommen ändå, sent omsider, ha ha.
Det är en häftig resa!
SvaraRaderaOch visst är väl detta livskvalité om något när du har det som du har det och kan vara hemma fastän du har massor att göra på din gård och med ditt företag. När man har eget styr man ju iaf sin tid lite mer än vad man gör när man är anställd.
Fast man tjänade mer pengar ( iaf gjorde jag det ) så är det bra mycket roligare att ha sitt eget och få göra det man älskar & brinner för!
Vilken tur att du kom just hit ;-)
//Eva