Tumult

Dygnet som gick var rent ut sagt tumultartat för 3 personer som jag håller kär. Det handlar om 3 personer som står mig mycket nära, 3 relationer som sprack eller var nära bristningsgränsen... alla mådde verkligen dåligt. Någonstans mitt i all denna sorg och mitt ibland dessa brustna hjärtan, befann jag mig det senaste dygnet. Det var nog bland de mest uttömmande av dygn jag upplevt och jag har skrattat, jag har gråtit och jag har försökta att hjälpa så gott jag kan.

Det finns så mycket man vill när man är i den sitsen som jag var i under gårdagen: Man vill ge så mycket. Man vill trösta så mycket. Man vill råda så mycket. Men det viktigaste av allt är nog att man finns där. Ett öra som lyssnar men som inte dömer. En axel att gråta på. En varm kram som omfamnar och stöder. Ett gott råd till någon som inte kan höra genom sin smärta. Någonstans tränger ändå ljudet av en kär röst igenom smärtans dimma, innehållet i orden är inte viktiga, utan endast ljudet av någon som finns där - alltid!