Att ha sovmorgon är för mig kanske inte vad det är för andra. Jo, visst är det härligt att slippa ställa väckarklockan och istället vakna när kroppen och huvudet tycker att det är dags. Förvisso.
Men för mig är det något mycket mer.
Till vardags vaknar jag och inom 2 minuter från att ha slagit upp mina ögon så har jag klivit i mina kläder, oftast gårdagens, och innan jag ens är helt vaken så är jag på väg ner till stallet. Jag erkänner att jag absolut inte går upp kl 06:00, utan mycket senare, men jag är ingen morgonmänniska (oavsett tid). Jag släpper ut hundarna, utfodrar hästarna i stallet, lägger ut hö, släpper ut kusarna, kör ut vatten till lösdriften osv. Det är liksom rivstart varje dag.
Imorgon har jag en mycket efterlängtad sovmorgon. Det innebär att jag kan sitta uppe ”lite för länge” ikväll så som jag älskar att göra och imorgon då? Jo, imorgon blir en underbar dag!
Hur kan dagen inte bli bra när man få sova länge, valsa ner i köket och äta frukost i morgonrock och tofflor och bara njuta! Sedan blir det full kareta som vanligt, men vad gör det när man börjar med humöret på topp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar