Hästar klarar sig bäst själva

Jag har 2 hästflockar här på gården: Det ena gänget är de som alltid går på lösdrift året om och det är 2 valacker som tillhör min närmaste granne Anna samt mina 2 svarta unghästar, "Morris" & "Bus". I den här flocken så är det Annas halvblod Shakespeare som regerar. Han är tuff och kaxig och bestämmer till 100% över sina underordnade. Att han säger var skåpet ska stå är bara förnamnet, men det funkar kanonbra så länge vi inte ska introducera någon ny i flocken - då blir det lite kaos en stund och nykomlingen får det lite tufft tills han/hon viker hädan! För övrigt så är Shakey from som ett lamm i alla situationer.

"Morris"

Den andra flocken består av de flesta andra hästar som normalt sett bor i stallet men som har fått komma ut på lite grönbete under sommaren. Det är i stort sett ett gäng tjejer, samt pensionerade C-ponnyvalacken Tornado. I den här flocken ingår även Malin med lilla "Hampus" som är ute dagtid, men som sover inne om nätterna.

Igår när jag kom hem från min lilla minisemester så är det första jag ser; fel hästar i fel hage! HUA! Shakespeare och hans kompanjoner är i hagen där stona och lilla Hampus går. Panik! Jag och Danai snabbade oss på in i huset, och jag stoppade ner mina fina vita "gå-bort-byxor" i gummistövlarna och älgade ut till beteshagarna tillsammans med ett gäng grimmor & grimskaft i högsta hugg, anandes det värsta! Ojoj, tänk om Hampus kommit i vägen för ett bråk...

Vi fick oss en rejäl promenad och letade åt olika håll då beteshagarna är stora och inte syns från stallet. Danai hittade dom till slut i en del av hagen längst bort och jag småsprang dit med bultande hjärta. Där står hela gänget och vad gjorde tuffingen Shakespeare? Jo, han fick gå längst ut i ytterkanten då stona gaddade ihop sig mot honom! Mitt i cirkeln stod Malin & Hampus, helt oberörda, och mumsade gräs för fulla muggar.

Vi fångade in Shakespeare och hans 3 trotjänare följde givetvis med chefen ut ur hagen och iväg till deras egna enorma beteshage. Lugnet (inom mig, dvs) var återställd! Med facit i hand så kunde de alla ha fortsatt att gå tillsammans över alla mina ägor, men tänk om det hade hänt något med "lilla" Hampus som är ganska orädd, nyfiken och självständig. Jag skulle aldrig ha förlåtit mig själv!