Idag var det Perlan som var först ut och hinderhöjden låg på 1,30. Efter gårdagens suveräna runda med betydligt bättre tempo än vanligt, så var Perlan riktigt stark och tog varje chans att ge järnet. Det trillade lite bommar och hon slutade på 12 fel. MEN... inga tidsfel här inte!
Sedan höjdes ribban till 1,40 och bedömningen var A:1a. Läskigt högt faktiskt, och brett. Danai och Lill-Babs kom in på banan och såg hur coola ut som helst så som de alltid gör (till skillnad mot mig). Jag stod och skakade på en sandbank längs med långsidan och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. När Danai gick i mål som det första felfria ekipaget i klassen, då kom tårarna! När jag väl kom runt banan för att gratulera Danai så såg jag att hon också grät... floder! Vilken tjej och vilken häst!
Danais runda i 1,40/1,45
Ett ekipage till gick felfritt och det blev omhoppning mellan Danai och den andra tjejen. Tyvärr så blev det ett missförstånd och Danai uppfattade inte att hon skulle hoppa hinder #5 men hann fullfölja hela banan FELFRITT och nu låg hinderna på 1,45! Jag fick GÅSHUD!!! Nu är lilla Danaisan kvalad till att tävla ponny-SM med Tango ocjh junior-SM med Lill-Babsan. Det kan ju knappast vara en slump.
Men hörrni, nu är det ju bara 15 cm kvar till OS-nivå! Va faan, om hon kan hoppa 1,45 felfritt på sitt första försök, då borde ju inte OS-höjden på 1,60 vara några problem heller om några år, eller? URK, jag spyyyr!
Jaja, min far har lärt mig att man ska sikta mot stjärnorna för att nå trädtopparna. Vi kör vidare enligt planen så får vi se vart vi hamnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar