Tomhet

Det känns faktiskt i hela kroppen att Medusa är borta. Det är tomt och tyst i huset, en tysthet som berör mig djupt och tårarna kommer titt som tätt. Oundvikligt och förutsägbart.

Det andra som berör mig djupt är alla mina kära vänners kommentarer, hälsningar, bilder, sånger, mm både via SMS och FB. Det är så fantastiskt att så många förstår hur det känns, men det är klart, i princip alla mina vänner är otroliga djurvänner och vet hur ont det gör att mista sin älskade kamrat.

Det var hemskt i våras när jag tog beslutet att ta bort min älskade Sonny som var drygt 14 år, men det var bestämt av mig, tid bokades hos veterinär osv. Han var ju 14 år och började bli väldigt gammal och sliten. Jag ville inte vänta för länge, så som det ibland blir tyvärr. Mitt beslut och ack så svårt efter 14 år tillsammans. Det här var 7 resor värre..... och det gör fortfarande så förbaskat ont.

Vad vill jag då ha fram av detta? En mycket enkel liten sak. TACK! Tack kära vänner för att ni finns och TACK kära vänner för att ni har empati och förstår. Det är så oerhört viktigt för mig och ger mig energi, värme och en vilja att möta en ny... och hundlös dag!

Kram på er alla,

ni är värda eran vikt i guld för mig!