Dagarna flyger fram

Det verkar som om det numera är standard att jag lägger in uppdateringar 4 dagar i taget, och så blev det visst nu igen. *suck*

Min gamla barndomsvän Maria kom hit i söndags och hon är alltid som en frisk fläkt! Inget sitter fast, utan när hon hälsar på så händer det saker, och det med besked! Jag lägger ut en liten lista över vad vi gjorde under 3 dagar så kan ni ju själva förstå vad jag menar...

• Vi höjde gärdsgården från 60-80 cm till sisådär 120 cm
• Vi rensade, snyggade till och skördade i växthuset
• Vi rensade min "bortglömda" drivbänk och ta mig tusan så var lite smått och gott som hade överlevt under ogräset
• Vi plockade svamp flera gånger, med blandade resultat
• Vi tränade Icci med enbart positiva resultat: spåra, söka, apportera, mm
• Vi sågade gran i skogen till hästarna
• Vi körde sopor till containern i flera omgångar, så nu är det iaf rent på den fronten
• Vi städade mitt lilla kryddskåp och det var ett stort projekt!
• Vi storstädade foderkammaren och det var ett enormt projekt som tog timtals, men OJ va fint det blev!

Icci hjälper till att bära slanorna

Granar till hästarna

Kryddor!!!!!!

Before.....

... and AFTER

Nu  är det upphöjt! Inga gärdsgårdsmästare kanske, men va tusan, kvinnor KAN!

Jag har berättat om Maria förut, men tar det en gång till. Maria är en mycket speciell kompis. Vi var bästisar i Grekland i ungefär 1,5 år när Maria var ca 7 år och jag var hela 9 år. Vi var oskiljaktiga under denna tid, men sedan flyttade hon med sin familj och vi förlorade kontakten. Vi träffades en gång under 80-talet och pratades vid på telefon en gång när jag hade precis flyttat hit f ör 10 år sedan. Sedan nada fram tills för lite mindre än 2 år sedan. När vi träffades igen var det precis som om vi aldrig hade skiljts åt. Skumt va? Vi "kände" varandra så väl utan att "känna varandra". Förstår du hur jag menar?

Igår kväll kom Sussi hit och vi skulle bara ha en lugn kväll tillsammans, jag, Sussi & Maria. Jag fick höra att min kära granne hade problem med en häst och vi traskade över dit för att höra vad som hänt. När jag öppnade dörren tappade jag hakan fullständigt! Där stod min granne Anna, hennes föräldrar som varit mina grannar i 10 år, Annas syster Karin och hennes son Emil samt dessutom min vän Nina och sjöng i högan sky... Ja må hon leva, jag mån hon leva.... Jag kände hur tårarna trängde fram och fick blinka rejält för att återfå kontrollen. 

Presenter, blommor, vin och en fantastisk buffé för MIG! Det var den första gången i mitt liv som jag har blivit så totalt "tagen på sängen" och jag finner inga ord som kan beskriva den lycka jag kände och den värme som jag har i mitt hjärta för dessa personer! "Tack" känns futtigt i sammanhanget! 

Så otroligt glad för detta konstverk!
Ska jag ha den i köket eller över min säng? ;-)