Jag älskar mina barn - helt förbi all rim och reson, helt gränslöst och jag skulle nog gå igenom eld och vatten för deras del. Jo, visst kan de reta gallfeber på mig ibland, men när det verkligen gäller så är jag nog en väldigt överbeskyddande tigermamma!
Marcus, min son. En riktig pajas och det har han varit från den dag han föddes. En stor charmör som alltid har glimten i ögat och ett skämt redo. Han kan härma vem som helst och besitter en intelligens och mognad som ibland är häpnadsväckande. En otroligt allmänbildad ung man med höga mål, om även dessa mål idag är lite luddiga. Han trevar sig fram men är nyfiken på allt och villig att testa allt - kanske framförallt sina egna gränser. Som mamma kan det ibland vara svårt att låta honom vara den han är då jag vill beskydda honom - det är min lott i livet!
Danai, min dotter. En mycker mogen ung dam på 15 år som har mer skinn på näsan än många vuxna. Hon vågar ta kontroverser och sticka ut, även om hon vet att det kommer svida lite i skinnet. En oerhört intelligent tjej som är målmedveten och tar tag i sina plikter och gör allt som behövs för att uppnå sina oerhört högt uppsatta mål. Att hon kommer nå målen är det ingen tvivel om, det är "fait accompli"!
Dessa barn är mina, bara mina. Om de lyckas så är det tack vare mig. Om de misslyckas så är det mitt misslyckande. Är jag stolt? Svar: JA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar