Det man inte kan förändra är det heller ingen idé att reta upp sig över (tycker jag iaf). Nu var vi iaf på väg och det fanns liksom ingen återvändo hur man än vände och vred på saken. Sala kom och Sala gick. Jag somnade och vaknade med att tåget stog stilla och att det sprakade i högtalarsystemet. Konduktören berättade att loket hade ett tekniskt fel och att de försökte lösa det. Tiden gick, elektriciteten var avstängd, fönsterna gick inte att öppna och värmen steg! Vi stod där i gassande sol och värmen i vagnen var nästan olidlig. Till slut fick vi instruktioner om att kliva av tåget och promenera längs med spåret till närmaste väg och sedan invänta bussar. Vet ni hur hög en tågvagn är när det inte finns en perong intill? HÖG! Marcus och jag fick lyfta av en fin äldre dam i höga klackar som sedan stapplade längs med rälsen mot vägen. Det var iaf skönt att komma ur den hemska bastun som höll på att grilla oss levande!
Tror att grodan blev lite uttorkad på tåget i värmen! Jag kände mig precis som han! |
Bussresa via Arlanda och till Centralen i Stockholm och vidare med T-bana till våran lägenhet på Sturegatan. Vi slängde bara in väskorna och styrde fötterna mot Stureplan och Friday´s! Guuuuud va gott det var och lyckades klämma i mig 2 st Frozen Marguaritas! MUMS!
Ungdomarna lyckades även klämma i sig någon Oreo-glass-grej! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar