En gnutta oro i magtrakten

Hittills så har jag inte oroat mig nämnvärt för demonstrationerna i Aten och det faktum att vi åker dit imorgon, men nu börjar jag känna en liten uns av den varan.

Jag har ju bott där nere sedan barnsben och sett så många demonstrationer både IRL och på TVn att jag inte kan räkna dem på hela släktens fingrar och tår. Strejker av alla slag har också präglat min uppväxt med allt vad det innebär: eleavbrott, stängda banker och arbetsplatser, sopstrejker med resulterande sopberg stora som Mount Athos, inställda bussar, tåg, flygplan... You name it, ren vardagsmat för en "grek" som jag.

Våran lägenhet ligger i Kolonaki och det är inte mer än några kvarter från Syntagmatorget där demonstrationerna äger rum just precis nu. Demonstrationer i Aten spårar ofta ur och det är absolut ingen nyhet, och går dessutom lite hand i hand med grekens hetleverade temperament. En explosion och sedan är lugnet snart tillbaka.

Denna gång känns det inte som om det kommer att rinna ut i sanden lika fort som det brukar. Det känns mer som en brummande och bolmande vulkan som gror under Greklands mark, än de vanliga nästan vardagliga så smällarna alla är vana vid.

Det pratas om revolution bland folk på gatorna och jag hoppas att det bara är tomma ord...

Imorgon, om allt går som det ska, så blir det iaf lunch på Bairaktaris i Monastiraki, och det kan INGEN demonstration eller revolution stoppa!

Den godaste souvlakin i hela världen!