Back to reality

Imorgon börjar skolan och det känns både skönt och lite märkligt och tomt. Vi har haft en lång härlig sommar tillsammans och hur många tonårsföräldrar kan skryta med att de spenderat en stor del av lovet tillsammans med sina ungdomar? Det kan jag!

Vi har varit till Grekland tillsammans. Vi har varit till Vetlanda tillsammans. Vi har varit till Bollnäs tillsammans. Vi har varit till Skövde i närmare en vecka tillsammans... Förvisso så har de flesta av dessa resor varit pga tävlingar, men det viktigaste är ändock att vi har gjort det tillsammans! Hur många minuter tävlar Danai på en dag? 60 sekunder kanske. Lägg till lite ridning osv, det blir iaf en väldigt stor del av dagen som inte är i sadeln kan jag lova.

Jag tycker att jag är oerhört lyckligt lottad som har 2 tonåringar som jag ser mer än bara stötvis när de svänger förbi hemma för att äta eller få pengar.

Att ha Marcelos med på tävlingar är dessutom oerhört underhållande vill jag lova, och han är mycket populär - både bland de yngre barnen, tonåringarna och dessutom ponnymammorna! Danai sa något i bilen hem från Skövde som jag sällan glömmer. Något i stil med "Jag är så glad för att du är min bror. Då vet jag att jag alltid kommer ha dig hos mig, kunna skratta åt dina skämt och njuta av dina tokigheter". Tror ni jag blev rörd? Jag nämnde det för henne dagen därpå och hon sa att det var något som hon ofta tänkte. Jag blev alldeles varm inombords! 

Imorgon är det tillbaka till verkligheten och det blir en ny verklighet för Marcelos. Han ska nu börja på Domarhagen i Avesta och slipper resorna till och från Hedemora. Jag vet att han kommer bli enormt omtyckt var han än är, men jag personligen kommer sakna våra tokiga morgonfärder till Hedemorabussen litegranna!!!