Hur tänkte jag nu då? Inte den blekaste aning, men det blev helt enkelt tilt uppe i hjärnkontoret! Hade inte min mentor nämnt det i ett email nu på kvällskvisten, så hade jag åkt till Borlänge imorgonbitti för en heldag med möte, Jullunch och föreläsning. Ojojoj, detta är inte sunda symptom Catrine. Hur går det för dig?
Detta innebär att jag flyttar fram min städdag från i övermorgon till imorgon trots att jag inte är 100% psykiskt laddad inför uppgiften... och ska dessutom passa på att sätta upp julgardiner. När även min älskade 17-årige son lägger märke till att julgardinerna inte är uppe, då är det kris i stugan. (Jag visste inte ens att han visste att man bytte gardiner så här års, men han är allmänbildad och uppmärksam... tydligen!)
Det är lite halt ute idag och när jag skulle upp från stallet imorse så tog jag ett steg framåt och gled bakåt, i sidledd. Det gick fortare och fortare och till slut stod jag på alla 4, med händerna i backen och bara gleeeed ner mot stallet! Panik! Jag hatar att ramla omkull eftersom jag vet hur ont det gör. När jag väl fick stopp på kroppen så ryckte jag ut mobilen ur fickan och ringde i ren desperation till Farbror Bertil som hjälper mig med plogning och sandning. Nu har jag införskaffat hjälpmedel.
I en perfekt värld så hade jag köpt dessa.... Icebug som kostar 1,200-1,500
I min lilla "imperfekta" värld fick det bli ren enklare och billigare lösning - 69:- på Apoteket!
förstår hur du tänker, men jag tänkte att näää inte en vinter till jag halkar runt på hundpromenaden! Billig försäkring om man slipper sjukan! Jag investerade ett par idag!
SvaraRadera