Det är mänskligt att fela, det vet vi alla, och sedan så finns det en liten gyllene regel (iaf i mitt lilla liv) som säger att man ska försöka lära av sina misstag. Hur funkar det för er? Jag försöker inte på något sätt säga att jag kan allt, eller jag vet allt, eller jag är bäst på något, MEN jag har en hjärna och jag försöker aktivera den så gott det går efter att ha dödat oerhört många hjärnceller under årens lopp.
Jag är inte så himla bra på mycket här i livet, men jag ÄR en hyggligt bra organisationsmänniska och en ganska bra idéspruta och jag brukar oftast genomföra det som jag tar åt mig att göra, mycket med ren och skär positivitet och energi som dessutom brukar smitta av sig till andra runtomkring mig. Idéer är det gott om i mitt gamla huvud och de senaste dagarna har jag tänkt så det knakar och irriterat mig på att inte fler använder det som gud gav dem mellan öronen.
Låt mig ge er några exempel.
Scenario #1: Vi anordnar en tävling och gör det på ett speciellt, nytt och attraktivt sätt. Det blir en STOR succé! Toppen, vi gör om det igen nästa år, för vi har ett "vinnande koncept" och tjänar välbehövliga pengar på vårat gedigna arbete och våran suveräna affärsidé. Win-win för alla parter! Succén upprepas år efter år. GRATTIS!
Scenario #2: Vi anordnar samma tävling med samma affärsidé och succén fortsätter fortfarande. Vad gör vi? Ändrar vi på något? Nix, inte mycket. Vi fortsätter på samma spår men kanske att vi utökar konceptet till att innefatta mer och större aktörer, fånga upp fler ekipage och vi blir snyggare, stiligare och mer attraktiva. Summa summarum, vi tjänar ännu mer pengar.
Scenario #3: Vi har ett inarbetat koncept som har fungerat, men intresset har dalat lite. Vad gör vi? Vi krymper ner det av olika anledningar (anledningarna är för mig mycket diffusa) men vi ser att den nya nerbantade versionen inte fungerar alls lika bra. Pengarna och intressenterna uteblir och vi ser också att det inte var en stor hit att ändra på vårat vinnande konceptet. Intäkterna minskar drastiskt. Nu borde varningsklockorna börja ringa kan man tycka....
Scenario #4: Våran krympta version har inte fungerat och vi har några val: Vi kan återgå och försöka vinna tillbaka de förlorade inkomsterna med det som var ett vinnande koncept från början (inte helt enkelt och smärtfritt förvisso, men kanske att vi blir ihågkomna), eller så hittar vi på något nytt, mycket spännande och innovativt, eller.... så krymper vi ner hela birrevippet ännu mer. Vad väljer vi? Vad skulle du välja?
I fallet som jag tänker på så krymper man ner hela härligheten ytterligare, vilket är en form av "harakiri" med min måttstock.
En jättestor eloge till alla underbara människor som kämpar tappert i motvind: alla som bakar, lagar mat, ställer upp som funktionärer mm, men OM inte de som bestämmer de fundamentala sakerna har vett att se vad som händer så hjälper det inte hur bra funktionärsmaten är, hur välritade banorna är, hur bra underlaget är....
Bara för att jävlas så kan jag tillägga att, enligt mig, så ser varken kusar eller ryttare någon större skillnad på hinderhöjden om man höjer/sänker hinderna med 5 cm när bommarna redan ligger under knäet på hästen/ponnyn. Skillnaden är lite mer markant då bommarna ligger uppe vid bogen (typ LA, MsvB eller MsvA) men när de kan kliva över bommarna i skritt så är skillnaden inte nämnvärd.
PS: Ring inte mig för att klaga på detta inlägg. Det här är till 100% mina alldeles egna synpunkter och de står jag för. ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar