Fjollboll

Vet ni, jag tycker det här är bland de fånigaste av sporter och jag erkänner frivilligt att jag tål den inte. Jag tål inte att se den på TV eller live eller för den saken, höra den på TV:n i bakgrunden. På radion? Tvi vale!!!

Hade jag haft en karl i mitt liv som ville älta denna löjliga sport, eller gud bevare mig, se på den, så hade vårat förhållande blivit mycket kortlivat vill jag lova.

Som god ensamstående mamma så har jag sett min beskärda del av knatteboll när min älskade son var liten, men jag kan ju säga att jag grät inga större floder den dagen han övergav sporten och började med tennis, den riktiga gentlemannasporten #1.

Jag kan dessutom inte förstå hur tusan man kan betala miljonersmiljoner till fullvuxna karlar som jagar en liten boll fram och tillbaka över en gräsmatta. Seriöst?! 

Sedan har vi ju en liten grej till, därav namnet fjollboll. De påstådda skadorna! Jag tycker det är löjeväckande och beklämmande när vuxna karlar ligger och vrider sig av smärta på gräsmattan (nog för att de ÄR klena varelser). Men hörrni, hur seriöst är det med alla dess karlar som ligger och stönar och stånkar och sedan hoppar de upp på fötterna och fortsätter spela. Give me a break!!!

Tacka vet jag riktiga karlar som rider fälttävlan. Där åker de av en häst och antingen bryter de nacken och dör eller så fortsätter de rida.

Grabbarna som spelar amerikansk fotboll är det inga stora fel på heller. Det DÄR är rejäla doningar och inte en massa jönserier. De tål stryk, rejält med stryk, och ger tillbaka vad de får. Joru, amerikanska fotbollsspelare eller ishockeygrabbar är riktiga karlar!

Om jag fick som jag ville så skulle jag ge varje fotbollslag varsinn boll, så slapp de jaga hit och dit, eller ... ännu bättre, ge gubbarna varsin boll så är problemet löst och ur världen och då kan vi ägna oss åt något mer givande... typ att tämja dammråttor!