Oj vilken dag!

Dagen har gått i glädjen och sorgens tecken, och det har varit mycket av bägge delarna!
Idag var det äntligen sista dagen på jobbet och jag hade en liten plan som jag sedermera genomförde. Jag började dagen redan 04:20, men det var verkligen INTE med i planeringen. Vart har morgontrötta Catrine tagit vägen?

Bilen packades i mörkret med en sjuhelvetes massa attiraljer som jag behövde idag. Väl på jobbet, innan solen riktigt hunnit upp, la jag till de sista pusselbitarna inför morgonens övning. En demonstration av vad en hund kan göra.

Endast en eller två av mina elever har någonsin ägt en hund, och absolut ingen förstår en hunds kapacitet. Jag började med att gå igenom vissa saker i klassrummet, bl.a. att förklara att de flesta hundar ligger någonstans i klass mellan en Fiat och en Volvo. Icci däremot, är mer som en turboproppad Ferrari!

Så småningom gick vi alla ner på parkeringen. Där fick jag hjälp av Iccis ovärderliga dagmatte Birgitta.Vi började med att Birgitta var "en tjuv". Hon hade stulit en mobiltelefon, min plånbok och mina Guccibrillor. Tjuven försvann med godset och efter en liten stund spårade Icci henne runt parkeringen, markerade alla 3 stulna prylar och hittade dessutom henne slutligen gömd i ett cykelförråd! Succé!

Sedan fick hon vara "knarkhund" och leta "droger" (dvs Eukalyptus) på både saker och elever. Heja Icci!

Efter några trix, allt nosarbete och all uppmärksamhet, började älskade vovven bli lite trött, så vi avslutade med lite "skyddsträning". Vi började med att Birgitta bussade henne på mig där jag stod med en stor bitstock, och döm om min förvåning när 3 av mina elever ville testa! Hon fick "attackera" grabbarna en efter en, och alla var nog ganska imponerade.

Jag blev bjuden på en fantastisk lunch av mina kära kollegor och fick även en superläcker schal och ett träd: hette det krukgran, eller rumsgran? Måste undersökas!

Som om inte lunchen räckte, så blev det stor fest direkt efter lunch med en uppsjö av läckerheter som eleverna hade lagat. WOW!!!

Fotografering, fest, musik och dans!

Sedan kom kramarna! Jag hade "förbjudit" alla kära elever att gråta, men ack det höll inte!
Nu är jag hemma och känner mig tömd på känslor, men vet att jag har så många vänner för livet, både bland kollegor och elever. Det värmer oerhört.