Klarsgården

Klarsgården
Min underbara gård

tisdag 13 december 2011

Så kan det gå

När jag flyttade hit så fanns det ena stallet (av 3 möjliga i dagsläget). Inredningen är från företaget Hammars om jag minns rätt och de är väl tämligen seriösa tror jag. Jag tror att stallet byggdes 2000 och är nu alltså 12 år gammalt. Kan det finnas ett "bäst före datum"`på stallinredning? Ja, det var väl det jag misstänkte!
Foderkammaren

Under alla dessa år (8,5) så har det bara varit det vardagliga underhållet att ta hand om, men de senaste veckorna börjar allt rasa samman känns det som. Den ena dörren eller gallret efter den andra säger upp sig, ramlar, rasar eller går sönder. Va faasan! Jag har inte riiiktigt tid med att vara snickare, svetsare och allmän handyman just nu. Men... med en liten rem här, ett grimskaft där, balsnöre, silvertejp och en hasp eller två så överlever nog både hästarna och stallet tills efter Jul. Förhoppningsvis.
Silvertejp är bra till nästan ALLT!

Förövrigt så retar jag mig en hel del på vädret. För en vecka sedan så var det toklerigt och man sjönk ner till knäna i den geggiga bruna sörjan! Sedan kom kallgraderna så lervällingen frös och var så knölig så man nästan vred knän och fötter ur led när man gick. Bara för att djävlas så skickade vädergudarna ner en djävla massa lappmöggel på den frusna helvetiska massan... och sist men inte minst - minusgrader så att hela härligenheten frös fast! Is, is och mer is! Till vilket ändamål skulle jag vilja veta? Men, sagan tar ju inte slut där, för nu regnar det så det står härliga till och OM vädergudarna skäms det minsta lilla för hela eländet så låter dom snön försvinna och därmed även isen. Pleeease!
Is och paraplyer är endast till för drinkar....
Det finns en del andra eländiga saker i görning, men att blogga och att blotta är två skilda ting (för mig iaf, inte för alla) och resten behåller jag hemligt tills de får en lösning.

Till syven och sist så är jag supertaggad och jobbar som aldrig förr. Jag har enomt mycket positiv energi trots lite motgångar här och där. Denna positivitet kan jag nog till största del tacka min vän Sussi W för. Tänk va viktigt det är med rätt personer runtomkring sig! Att huset sedan ser ut som en krigszon och att maten blir vad maten blir, det är saker som man överlever. Djuren mår iaf PRIMA!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar