Jag lever!

Nu är det flyttartagen för Danai och vi har hittat en stallplats till Flisan i Enebyberg/Täby (med äkta Stockholmpris... URK!) Vi har även varit till lägenheten och burit dit en massa saker, skruvat ihop möbler och sett till att allt ska vara klart tills skolan börjar den 26e och hon ska infinna sig på KTH. Nu är det inte många dagar kvar!

Fattar inte varför alla frågar Danai om hur det är att flytta osv. JAG DÅ?? Det här är inte helt enkelt för mig och vetskapen om att lilla Danaisan nu flyttar hemifrån för gott (för det ÄR för gott) är verkligen lite läskigt hörrni. Vad som än händer i livet så har hon alltid en plats här, men jag tror inte att hon någonsin kommer tillbaka, iaf inte till mig och Klarsgården. Sorgligt men sant och lite omtumlande minst sagt.

För övrigt så fyller jag år igen snart, fanskapet jagar visst mig och det händer varenda jävla år! Jag har absolut ingen åldersnoja som sådant, men just detta år tänker jag fly fältet i god tid. Varför ska man fira födelsedagar öht? Det var bättre och mer logiskt i Grekland där man endast firar namnsdagar. Alla vet ju vad man heter, men ingen bryr sig om när man är född. Här ska det firas med pompa och ståt och jag är toknöjd med det firande jag redan gjort, dvs en kryssning till Åland som underbara Sussi bjöd mig på samt en överaskningsvisit av min bror och brorsdotter förra helgen där de bjöd på tårta och en sprillans nu duschkabin! Vad mer kan man önska? Nu räcker det!

Icci är min stora glädje i livet just nu och hon växer så det knakar! Hon är otroligt intelligent men vass som en morakniv! Hon backar inte för något alls och tog Stockholms innerstad med hissar, trafikbuller, vrålande ambulanser mm med ro. "So what?" verkade hon tycka om precis allt.