Vissa djur borde få leva och vissa borde dö.

Vilda djur ska hålla sig till skogarna och inte traska runt på min gård, och då tänker jag på "nassarna" eller de djävla vildsvinen, men annat namn. Faktum är att de skrämmer skiten ut mig på ren svenska. När det blir mörkt och hästarna ska in, så smyger jag ner och tänder alla lampor jag har både i och runt stallet. När hästarna väl är inne så andas jag en suck av lättnad. Men.... det är ju inte den sista gången jag är ute, och varje gång känns som en prövning. T.o.m. när jag är nere i pannrummet och eldar så håller jag ett vakande öga på alla mörka hörn utanför stallet och planerar min flyktväg OM det dyker upp några grisar! Det enda jag vet just nu är att det är 3-4 stycken och den ena lär vara en tämligen välvuxen galt om spåren är något att gå efter, Hoppas, hoppas att de snart ligger i frysen!

Å andra sidan så skulle jag önska att andra djur levde i evighet. Min älskade golden retriever Sonny, börjar bli riktigt gammal. Han fyller 14 år i maj och jag är inte säker på att han kommer uppleva sin födelsedag i vår. Hans kropp börjar säga ifrån, även om han fortfarande är ung i knoppen. Det är ett jobbigt beslut som jag har framför mig och jag granskar honom varje dag och frågar mig själv flera gånger dagligen om det är dags, eller inte. Usch, det här blir tufft!