Allt gick väl tämligen bra, tills vi nästan var framme i Vetlanda. Med 2 mil till tävlingsplatsen så la strömmen av på släpet. Vi stannade och jag gick ut o kollade - svart som natten precis som när vi skulle åka hem från Grevagården i december! Precis som sist så hade jag enbart bromsljus och vänsterblinkers. Som TUR är så har jag en fantastisk kompis som är Dalarnas bästa uppfinnar-Jocke och denna gång är jag REDO. Jag har med mig en ljusramp med bromsljus, blinkers osv, samt silvertejp, buntband och en massa kabel, så det blir en smidigare lösningen än fjolårets "norska" variant med ficklampor, rött papper och silvertjep. Jaja, vi tar det problemet när vi ska hemåt!
Väl framme så lastade vi ur tacksamma kusar och 1,000,000 saker och medan Danai gjorde iordning hästar och stall så åkte jag med släpet för att koppla in strömmen och få igång värme och middag. Men även till synes enkla saker ska inte vara helt smärtfria. Parkeringen som vi stod på i somras var bara delvis plogad och alla elskåp var låsta. Ingen ström där alltså. Knallade runt hela anläggningen (och den är STOR) letandes efter en kontakt. Hur svårt kan det vara? Till slut så hittade jag en kontakt precis utanför stallingången, så jag ställde mig där (nöden har ingen lag), blockerade nästan hela ingången med mitt stora släp, satte i kontakten och började med middagen när klockan var ca 23:00.
Efter en kort stund kom en gammal hästlastil och parkerade intill mig och ville dela kontakt. Ponnymamman hade ett grenuttag så, what the fuck, vi delar väl tyckte jag. POFF, och strömmen dog. Elskåpet var givetvis låst här med så det gick inte att återställa säkringen. Irriterad, kastade jag in sladden och vi förflyttade oss och ställde oss mellan 2 andra stall där vi hittade yttlerligare ett uttag. Ponnymamman följde efter men lastbilen men fick inte plats och backade bort och fortsatte sitt letande.
Middagen var iaf ljuvlig: laxgryta med kokt potatis! Lite extra gott när man är utsvulten och klockan är midnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar