Nytt jobb, dag #2

Att byta jobb kan ju kännas pirrigt i början. Nervöst. Osäkert. Man kanske undrar vad tusan man har gett sig in på.Om man har gjort rätt val. Om man kommer ångra sig. Just i mitt fall så kan jag lova att så inte är fallet, tvärtom.

Trots att det är i princip samma jobb dvs att lära vuxna invandrare svenska (SFI) så är det skilda världar från mitt tidigare jobb!

Förra jobbet gav mig känslan av att sitta på ett expresståg som styr rakt mot en bergsvägg i 200 km i timman, och gör det dessutom medvetet, utan någon som helst tanke på konsekvenserna och om alla på tåget kommer att överleva, dö eller bli skadade för livet. Jag bestämde mig helt sonika för att kliva av tåget, utan någon som helst vetskap om hur min fortsatta resa in i framtiden skulle se ut. Det var helt enkelt nödvändigt för min psykisk hälsa.

Någon timma efter att ha lämnat in min uppsägning så ringde jag ett annat företag, utan att ha någon aning om hur deras situation såg ut. Behövde de personal eller inte? Jag visste att de hade haft en annons ute, men det var några månader tidigare så det var lite ovisst. Sagt och gjort, lunch med chefen och jag klev på ett nytt tåg bara en vecka efter att ha klivit av det förra.

Nu är det dag #2 på den nya arbetsplatsen och jag trivs som fisken i vattnet. Jag har bytt ut expresståget från helvetet mot ett trevligt landsortståg som ger mig en lugn och behaglig resa genom ett öppet landskap med tid att både andas och njuta av både resan och utsikten. Snacka om att byta upp sig!