Det som retar mig mest just idag är faktumet att vissa "odågor" slipper undan med alldeles för lindriga straff.
Våren 2006 skakades Sverige av rapporteringen om den grymma tortyr som mamman Niina Äikiä och styvpappan Eddy Larsson utsatte tioårige Bobby för. De dömdes senare till tio års fängelse, för bland annat grov misshandel och grovt vållande till annans död, och har precis avtjänat sina fängelsestraff.
De här otroligt läskiga människorna släpptes ut ur fängelse för någon dag sedan, efter endast 6 år bakom lås och bom. 6 ÅR! Jag tycker det är mycket märkligt att sadister av denna kaliber någonsin släpps ut, men det är väl så typiskt Sverige.
Däremot så har en nära vän till mig fått djurförbud och det, mina vänner, är en sann livstidsdom. Till skillnad mot Eddy Larsson & hans sambo så har min vän dömts till livstids djurförbud, mot sitt nekande och på felaktiga grunder. Värst av allt är att hon dessutom har dömts utan domstol. Somliga inom Länsstyrelsen osv hade helt enkelt gjort en bedömning och gett henne den dom som de har valt ut åt henne. Går det att överklaga? Jo, i teorin så går det att överklaga, men det har visat sig att i praktiken så är det näst intill omöjligt.
Då kan man fråga sig hur hennes djur har sett ut? Jag ser inför mitt inre öga hur djuren har varit avmagrade, utan tillgång till mat och vatten. Smutsiga och vanvårdade. Är det så i detta fall? Nix, det är det inte och har aldrig varit. Hennes djur är fina och i gott hull, välvårdade och med verkade hovar och fri tillgång på både mat och vatten. Varför fick hon då djurförbud? Det hade inkommit en anmälan (troligen från en granne) och sedan så anpassades bevisen för att ett djurförbud skulle utfärdas. En ren och skär häxjakt!
Nu har det gått 5-6 år sedan det hela började och Eddy Larsson & hans sambo är en fria och min vän har ett liv framför sig utan hopp om ändring.
Är det här rättvist? Nej, det är rent ut sagt fördjävligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar