Livet på Klarsgården är slut.....

.... men ett nytt liv har börjat!

Greken på Udden

Min lilla bubbla

Mitt liv i Grekland började redan när jag var 4,5 år gammal och tog inte riktigt slut förrän för 12,5 år sedan när jag flyttade hit. "Tog slut" är kanske fel uttryck, men när det gäller att bosätta sig där igen så är det iaf ett helt avslutat kapitel för min del. Jag trivs bra här i Sverige och tycker om att bo i "min lilla bubbla".

Vad är då "min lilla bubbla"? Jo, det är det tillstånd jag älskar att befinna mig i numera. Min egna lilla värld där jag tycker om att vara, utan behov av varken vänner eller bekanta. Det är självklart att jag älskar alla mina vänner, gamla som nya, men jag behöver inte umgås med folk, utan trivs oerhört bra med mig själv.

I Grekland var jag ute jämt och ständig - restauranger, tavernor, bio, fester, fina tillställningar av alla dess sorter och mycket mer därtill. Livet var varierat och utgångarna var många. Det hände sällan eller aldrig att jag var hemma alla kvällar under en hel vecka. Så var livet i Grekland på den tiden.

Numera är jag jämt hemma, och jag kan räkna på en hand de gånger jag varit ute på natten i Avesta sedan jag flyttade hit. Bio? Kanske 10 gånger, oftast på barnfilm under den tiden då det begav sig. Middag på stan? Mnja, kanske 10 gånger det med. Lunch på stan? Absolut och det brukar bli sisådär 1 gång i veckan, tidvis oftare. Inte särskilt socialt, men utanför min bubbla iaf.

Jag tycker lite synd om alla som jag känner som är desperata i sin jakt efter tvåsamhet och har svårt att förstå hur det känns. Det är så många jag känner som blir lite smått besatta om en relation tar slut och de letar med ljus och lykta efter nästa partner. Vad jobbigt det låter i mina öron.

Jag avböjer gärna en utgång eller en fest och myser hemma med Icci och katterna. Det är kvalitetstid i min lilla värld. Jag har inget behov av att träffa folk på midsommar, min födelsedag, nyår eller andra "sociala" helgdagar, utan stannar gärna hemma med en bra bok och med mina djur i knäet. Är det synd om mig? Inte ett dugg, det är mitt val.

Ibland undrar jag hur det blev så här. Från att ha varit oerhört social till att bli någon som närmar sig att vara en eremit. Kanske beror det på att jag har gjort så mycket roligt i mitt liv, har så många fantastiska minnen som ingenting i Avesta/Dalarna/Sverige någonsin kan komma i närheten av. Helt oslagbara saker, upplevelser och minnen. Måttet är liksom rågat och jag har nog upplevt och gjort mer än vad 4-5 generationer Dalmasar någonsin kommer att uppleva om man nu skulle kunna slå ihop det tillsammans.

Nöjd med mitt liv är jag hursomhelst och skulle inte byta med någon som helst i hela världen!

Det blir värre innan det blir bättre!

Jag tog mig en tur till mitt lilla paradis, Flaxan, idag. Under veckan som gått har det varit mycket i görningen men pga jobb så kan jag ju inte åka upp i veckorna, utan passar på så fort jag är ledig, Idag var dagen.

Under veckan har en ny septictank med reningsverk grävts ner, snickaren har varit där, rörmokare och även elektriker tror jag. Det var med ömsom spänning, ömsom fasa som jag åkte dit. Jag förväntade mig att det skulle vara lite lerigt, men ack vad jag bedrog mig! Lerigt var inte riktigt det adjektivet som beskriver hela situationen. Hahaha!

Medan grävarna var där med maskiner så jag bad dem även flytta lekstugan som står utanför mitt sovrumsfönster till baksidan av huset och den tänker jag använda som hundhus i min blivande hundgård. Det visste jag att de hade gjort. Döm om min förvåning när jag kom dig och tittade på lekstugan.... Nog hade de flyttat den till rätt plats, fast det var FEL LEKSTUGA!

En mycket, mycket gammal liten lekstuga

Den här lilla lekstugan har stått i ett hörn längst ner på gården nära vattnet och inte använts till annat än vebod de senaste 40-50 åren! Den "nya" lekstugan står kvar utanför mitt sovrumsfönster.

Den "nya" lekstugan

Tja, sedan var det mest lera.....

Mellan snickarboa och gäststugan

Bakom gäststugan

Bakom sovstugan

Bakom gäststugan

Det löser sig säkert till våren, men just nu är det tämligen kaotiskt och inte särskilt vackert.

Nya varmluftspumpar är iaf installerade och det känns både snyggt och modernt!

Tiden går så fort

Imorgon är det den 27e november 2015 och det är ju ingen vanlig dag precis. Det är 19 år sedan Marcelos föddes och 19 år sedan min far fyllde 65 år. De ni! Det är verkligen något att fira! Eftersom familjen numera är lite utspridd, så firar jag Marcelos ikväll och min far i Stockholm på lördag.

Ikväll är sista kvällen jag ser Marcelos på ett tag, för imorgonbitti är det tillbaka till Malmö för hans del. Saknaden kommer bli enorm!

Jag tänkte mig ett litet privat kalas ikväll, bara jag och min kära son, och erbjöd honom att laga precis vad som helst till middag. Oxfilé, älgstek, rådjurssadel.... Hasselbackspotatis, någon läcker sås.... Efterrätt... Valet var helt och hållet hans. Vad väljer han då av alla dessa läckerheter?! FASOLADA (grekisk bönsoppa)! Hahaha, det där försökte han med för många år sedan när han var sisådär 7-8 år, men då sa hans morfar att om det var bönsoppa på menyn så kunde han få fira på egen hand. ;-)

Nu SKA vi fira på egen hand (tumanhand iaf), och bönsoppan står och puttrar på spisen....

Bjuder på en liten bildkavalkad från svunna tider. Först och främst den första bilden någonsin på Marcelito!

Sedan några riktiga gamla favoriter.....

Home alone

Det finns massor med både för- och nackdelar med att bo ensam och jag har hittills inte satt mig ner och benat upp det, men jag har funderat mycket på ämnet.

Fördelar

• Matkontot har krympt med flera tusen i månaden
• När jag lagar mat, så äter jag ofta samma mat 3 dagar i rad då jag inte har vant mig vid att tillaga mat för bara en person, utan fortsätter att laga mat till mig och en tonårsgrabb - dvs 4 personer. Är det här en fördel eller nackdel? Får fundera vidare på det.
• Jag har mer eller mindre stängt av stora delar av huset, och slipper städa uppifrån och ner, utan numera bara de små ytor som jag, Icci och katterna använder, typ kök, TV-rum, hall och sovrum. Jo, även badrummet givetvis.
• Jag går ner i vikt eftersom kylen och skafferiet inte innehåller något annat nyttigheter och tråkigheter.
• Jag kan grilla 5 kycklingfiléer, köpa 5 tomater och därmed ha 5 lunchlådor klara. Hela veckans luncher på ett enda bräde. Praktiskt, även om det är lite enformigt. Kryddor filéerna olika varje vecka dock.
• Jag behöver aldrig ta hänsyn till någon, utan äter om jag är hungrig, eldar om jag fryser, kommer och går som jag vill utan att titta på klockan och koordinera schemat med någon annan.
• Jag har ingen son som jag måste invänta för att få veden framkörd för att elda, utan betalar grannens underbara grabb för besväret och har alltid ved stående startklart på 4-hjulingens kärra inne i carporten. Kostar en slant, men ack så smidigt! Har aldrig haft det så jämnvarmt i huset under alla dessa år på Klarsgården. Brukar vara supervarmt eller skitkallt.
• Jag kan knalla runt och se ut som ett troll på helgerna utan att skämmas.

Nackdelar

• Jag lagar oftast inte någon riktig mat till kvällen, utan tar en hård macka (eller inget alls) på kvällen
• Smörpaket, mjölkpaket osv slängs med halva innehållet för att det hinner härskna innan det blir uppätet eller uppdrucket.
• Ingen inneboende slav som jag kan muta till att hjälpa mig med tunga lyft, t.ex. att bära in saker från bilen,
• Det finns sällan (läs: aldrig) något extragott hemma om man blir sugen på något på kvällskröken. En halvtom Kesoburk? En tomat? En gurka? 
• Jag har tack o lov min älskade dagmatte Birgitta som hjälper mig i veckorna med Icci, men sällan eller aldrig någon annan när det kör ihop sig. Kan bli lite stressigt ibland.
• Tack o lov så trivs jag med mig själv och har inga problem med att vara ensam, men kan sakna mina barn så det gör ont i kropp och själ. Tur att de alltid tar sig tid att prata med mig och bolla allt som livet har att bjuda på.
• Om bilen skulle krångla så är det lite kört. Jag har ingen att be om hjälp, skjuts eller dyligt. Hoppas bara att min gamla Volvo klarar sig tills min nya bil levereras. Ett litet stressmoment, men det är ju iaf en Volvo inte en Fiat.
• Jag saknar att diskutera och argumentera med någon, inte bara att prata. Min älskade barn är härliga individer med synpunkter om allt och vi har alltid "högt i tak" här hemma!
• Disken i diskmaskinen hinner bli rejält påtorkad då den körs så sällan, och då blir den inte ren.v
• Hushållssoporna blir aldrig fulla och börjar lukta skunk  om jag inte slänger halvfulla påsar.
• Tvättmaskinen går alltid halvtom. Känns oekonomisk som tusan.
• Jag har ingen att krama om andan faller på.

Tja, det var de fördelar och nackdelar som har legat och grott i hjärnkontoret den senaste tiden, finns säkert 100 till. Klurar vidare...

Min far, min pappa, min förebild

Jag har numera några år "på nacken" och fler blir det varje år. Jag är lyckligt lottad som fortfarande har mina kärnfamilj nära mig, och vi har en fantastiskt relation allihop. Jag tycker så synd om familjer som inte har denna nära kontakt och kan i ärlighetens namn inte förstå hur det kan bli så inom en familj.
Vem ingår då i detta koncept? Mina barn, mina föräldrar och min bror, samt givetvis hans barn. Basta! Sedan har jag givetvis mina härliga kusiner, kusinbarn, moster, faster och farbror som är en stor del av min utökade familj. Utöver detta har jag massor med tremänningar osv, men de är släktingar, inte familj.
Jag har kallat mina föräldrar far och mor sedan tidiga tonåren, inte pappa och mamma. Det är mitt sätt att visa min respekt, inte mitt avstånd.
När jag var liten, så var min far helt fantastisk! Han tog hand om mig och min bror på bästa sätt! Han hade en guds tålamod med oss båda! Under årens lopp så var han auktoritär men på ett bra sätt. Han berättade vad som var rätt och fel, la ner lagen helt enkelt och skapade den person jag är idag.
Vi tappade bort varandra under en kort period i livet, men de var mycket kort, och vi hittade varandra igen ganska snabbt tack o lov.
Sedan många år tillbaka står vi varandra oerhört nära och min far är min manliga förebild. Inte konstigt att jag är evigt singel... vem kan leva upp till honom?
Vi kan ha olika åsikter, fajtas lite som katt och hund, slå näven i bordet, men det bottnar alltid i ömsesidig respekt och kärlek.
Just nu befinner sig min älskade far på Västerås Lasarett och jag är orolig för honom. Han är i grund och botten min största manliga förebild i livet och den man som jag har älskat mest i hela mitt liv. Jag ligger sömnlös om nätterna och håller tummarna att han blir snabbt bra och kommer hem!

Min bror, min far och min son!

So many choices

Allt är nerrivet i Flaxan: tapeter, väggar, golv, dörrar, osv. och om några veckor ska det börja jobbas åt andra hållet, dvs bygga. Detta innebär ju att jag ska så smått börja fundera på färger, design, utrustning och allt annat mellan himmel och jord. Det enda jag vet säkert är att det ska vara ljust som tusan och att golven i mitt sovrum och gästrum ska vara gråa. Punkt.

Av förekommen anledning knallade jag förbi Colorama för några dagar sedan. Jag tänkte att det vore kul att börja fundera på tapeter, wc-inredning och allt det som hör till. Blev jag något klokare? Nej, inte ett jädra dugg! Är det verkligen nödvändigt att ha ett sortiment på 1,000 och åter 1,000 olika tapeter?!

Det var länge sedan jag hade det tvivelaktiga nöjet att besöka butiken, och herregud va stort det har blivit sedan sist! Efter att ha vandrat runt planlöst i 15-20 minuter, så valde jag att byta avdelning och ta mig över till andra sidan lokalen och kika på våtrumstapeter. Iof så var inte utbudet lika stort, men inte heller så inspirerande.

Last but not least, så bläddrade jag i några kataloger med WC-stolar, handfat och duschkabiner. Alla WC-stolar t.ex. ser ju ungefär likadana ut, men har en massa olikheter som jag inte ens fattar. 

WC-stol med hel cisternkåpa för enklare rengöring, och fri från kondens. Fresh WC som standard, vilket ger doft och underlättar rengöring genom en doseringstablett som stoppas i via spolknappen. Inbyggt S-lås. Mjuksits ingår. Spolknapp 4/2-litersspolning. Sitthöjd utan sits 42 cm. Modellen finns även i en variant utan skruvhål för att kunna limmas/silikoneras istället för att skruvas fast.

Totalt uppgiven och mer förvirrad än någonsin, rafsade jag åt mig en tjock bunt broschyrer och kataloger och bestämde mig för att skjuta problemet på framtiden. 

Nu vet jag fortfarande inte vad jag ska ha, men inser att jag får ta hjälp från antingen någon familjemedlem eller kompis. Fixar det inte själv!

Nytt jobb, dag #2

Att byta jobb kan ju kännas pirrigt i början. Nervöst. Osäkert. Man kanske undrar vad tusan man har gett sig in på.Om man har gjort rätt val. Om man kommer ångra sig. Just i mitt fall så kan jag lova att så inte är fallet, tvärtom.

Trots att det är i princip samma jobb dvs att lära vuxna invandrare svenska (SFI) så är det skilda världar från mitt tidigare jobb!

Förra jobbet gav mig känslan av att sitta på ett expresståg som styr rakt mot en bergsvägg i 200 km i timman, och gör det dessutom medvetet, utan någon som helst tanke på konsekvenserna och om alla på tåget kommer att överleva, dö eller bli skadade för livet. Jag bestämde mig helt sonika för att kliva av tåget, utan någon som helst vetskap om hur min fortsatta resa in i framtiden skulle se ut. Det var helt enkelt nödvändigt för min psykisk hälsa.

Någon timma efter att ha lämnat in min uppsägning så ringde jag ett annat företag, utan att ha någon aning om hur deras situation såg ut. Behövde de personal eller inte? Jag visste att de hade haft en annons ute, men det var några månader tidigare så det var lite ovisst. Sagt och gjort, lunch med chefen och jag klev på ett nytt tåg bara en vecka efter att ha klivit av det förra.

Nu är det dag #2 på den nya arbetsplatsen och jag trivs som fisken i vattnet. Jag har bytt ut expresståget från helvetet mot ett trevligt landsortståg som ger mig en lugn och behaglig resa genom ett öppet landskap med tid att både andas och njuta av både resan och utsikten. Snacka om att byta upp sig!

Spontanitet när den är som bäst!

Dra mig baklänges va jobbigt det är att vara ledig! Mina dagar är så otroligt fyllda med div olika projekt så jag undrar hur jag någonsin har hunnit jobba 8-17?! Faktum är att jag börjar jobba dessa tider igen på måndag, så det gäller att hinna med allt som jag ska hinna med under dessa sista lediga dagar.
Idag är en alldeles speciell dag faktiskt och jag har gjort något väldigt spontant, men som jag har klurat på i ca 6 månader.
Jag har åkt runt till några bilfirmor och kollat på bilar, bl.a. Volvo. Jag har knallat in och förklarat vad jag behöver: privatleasing, automat, 4-hjulsdrift, tonade rutor bak och bra utrymme för Icci. På Bilia hamnade vi på en månadskostnad på 5,500-5,700. Nja..... Kändes lite väl saftigt.
När jag gick in på Bilmetro med min önskelista så säger säljaren att han har en bil till mig. En Golf. Va? Trodde jag hade hört fel eller att han inte hade lyssnat på min lilla önskelista, men jo, det FANNS faktiskt en bil som hade allt jag ville ha och mycket, mycket mer!
Så jag sa OK, jag tar en sådan. Hehe, han blev visst lite paff. Det brukar kanske vara svårare att övertyga en kund, men jag slog till!

Det blev alltså en Golf Alltrack 1,8 TSI, extra allt, inklusive lädersäten! Om några dagar hoppas jag att jag får besked om när den levereras. Jag valde en färg som heter Tungsten Silver och är som en silvermetallic med en släng av guld.

Hur ska jag toppa den här dagen imorgon? Kan bli svårt....

Oj vilken dag!

Dagen har gått i glädjen och sorgens tecken, och det har varit mycket av bägge delarna!
Idag var det äntligen sista dagen på jobbet och jag hade en liten plan som jag sedermera genomförde. Jag började dagen redan 04:20, men det var verkligen INTE med i planeringen. Vart har morgontrötta Catrine tagit vägen?

Bilen packades i mörkret med en sjuhelvetes massa attiraljer som jag behövde idag. Väl på jobbet, innan solen riktigt hunnit upp, la jag till de sista pusselbitarna inför morgonens övning. En demonstration av vad en hund kan göra.

Endast en eller två av mina elever har någonsin ägt en hund, och absolut ingen förstår en hunds kapacitet. Jag började med att gå igenom vissa saker i klassrummet, bl.a. att förklara att de flesta hundar ligger någonstans i klass mellan en Fiat och en Volvo. Icci däremot, är mer som en turboproppad Ferrari!

Så småningom gick vi alla ner på parkeringen. Där fick jag hjälp av Iccis ovärderliga dagmatte Birgitta.Vi började med att Birgitta var "en tjuv". Hon hade stulit en mobiltelefon, min plånbok och mina Guccibrillor. Tjuven försvann med godset och efter en liten stund spårade Icci henne runt parkeringen, markerade alla 3 stulna prylar och hittade dessutom henne slutligen gömd i ett cykelförråd! Succé!

Sedan fick hon vara "knarkhund" och leta "droger" (dvs Eukalyptus) på både saker och elever. Heja Icci!

Efter några trix, allt nosarbete och all uppmärksamhet, började älskade vovven bli lite trött, så vi avslutade med lite "skyddsträning". Vi började med att Birgitta bussade henne på mig där jag stod med en stor bitstock, och döm om min förvåning när 3 av mina elever ville testa! Hon fick "attackera" grabbarna en efter en, och alla var nog ganska imponerade.

Jag blev bjuden på en fantastisk lunch av mina kära kollegor och fick även en superläcker schal och ett träd: hette det krukgran, eller rumsgran? Måste undersökas!

Som om inte lunchen räckte, så blev det stor fest direkt efter lunch med en uppsjö av läckerheter som eleverna hade lagat. WOW!!!

Fotografering, fest, musik och dans!

Sedan kom kramarna! Jag hade "förbjudit" alla kära elever att gråta, men ack det höll inte!
Nu är jag hemma och känner mig tömd på känslor, men vet att jag har så många vänner för livet, både bland kollegor och elever. Det värmer oerhört.